Sune Sylvén har ett långvarigt förhållande med Wimbledon. Långt före Björn Borg-epoken följde han ivrigt de sparsamma sändningarna i Sveriges television och läste alltid engelska tidningar under turneringarnas gång. Det första besöket på den
klassiska arenan var 1974 och sedan dess har det blivit sammanlagt 25 intensiva inblickar i den hetaste av tennisturneringar.

Björn Borgs och Stefan Edbergs succéer har varit de största upplevelserna, men spelare som Arthur Ashe, Jimmy Connors, John McEnroe, Boris Becker, Roger Federer och Novak Djokovic med flera har också skapat oförglömliga minnen.

Wimbledon är inte bara nutid. Förhistorien är lång, med början redan 1877, det vill säga 19 år före den olympiska rörelsens
nystart 1896. Då hade nästan alla spelare skägg eller mustasch,den kvinnliga starten dröjde till 1884. I början var Wimbledontennisen förbehållen överklassen, men efter sekelskiftet 1900 började spelet breddas för att så småningom utvecklas till en världsomspännande rörelse. Det var i Wimbledon det började och det märkliga är att turneringen behållit sin ledande roll hela tiden, trots att spelet på gräs egentligen – liksom kravet på vita spelkläder – är föråldrat. Men just i kontrasten mellan det gammalmodiga och det moderna ligger Wimbledons främsta styrka.