Elin Wägner (1882-1949) brukar räknas till de så kallade Tiotalisterna, med sitt samhällsfokuserade författarskap. Wägner var, förutom författare, även verksam som journalist. Till hennes mest kända och uppskattade skönlitterära verk hör bl.a. Norrtullsligan och Pennskaftet, men hon har även gått till historien för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt, för fredsrörelsen och för att hon var med och grundade Rädda Barnen 1919. Wägner blev 1937 ledamot av Samfundet De Nio. 1944 blev hon ledamot av Svenska Akademien.

Vinden vände bladen (1947) har betraktats som ett av Wägners främsta verk. Här får vi följa två släkter – en fattig och en rik – vars liv har flätats samman. Berättelsen spänner över drygt 1 000 år och inleds med en historisk tillbakablick. I centrum står en händelse från sekelskiftet 1900. En banvakt avlider i samband med att han är på väg att rapportera om brister och oegentligheter inom järnvägsbolaget. Händelsen blir officiellt betraktad som en olycka, men hans familj är övertygad om att han har blivit mördad...