Stressrelaterad ohälsa är en av vår tids stora arbetsmiljöfrågor. Arbetsmiljölagen uppställer omfattande krav rörande den psykosociala arbetsmiljön. Enligt lagen är arbetsgivaren skyldig att vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa, även sådan ohälsa som har samband med stress. Genomdrivandet av dessa krav sker med stöd av regler om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, regler om tillsyn, förelägganden och förbud från Arbetsmiljöverket samt regler om straffansvar. Arbetsgivarens rättsliga ansvar att förebygga stress är alltså som utgångspunkt långtgående. Ansvaret utkrävs emellertid sällan i den rättsliga praktiken; det har till exempel ännu aldrig skett att en arbetsgivare dömts för arbetsmiljöbrott för att ha orsakat en anställd stressrelaterad ohälsa.

I denna studie behandlas arbetsgivarens ansvar att förebygga stressrelaterad ohälsa och uppnå en god psykosocial arbetsmiljö från ett brett rättsvetenskapligt perspektiv. Studien innefattar en redogörelse för de grundläggande ändamål och principer som genomsyrar den arbetsmiljörättsliga regleringen och därigenom påverkar arbetsgivarens ansvar att förebygga stress. Vidare undersöks vilka krav regleringen ställer på arbetsgivaren genom bestämmelserna om den psykosociala arbetsmiljöns beskaffenhet och de allmänna preventiva skyldigheterna. Dessutom undersöks vilka möjligheter den arbetsmiljörättsliga regleringen om samverkan, tillsyn och straffansvar erbjuder när det gäller att genomdriva kraven på arbetsgivaren.

Studien påvisar att regleringen är så otydlig till sin utformning att arbetsgivare i praktiken saknar förutsättningar att skapa sig en klar uppfattning av sina åligganden till förebyggande av stressrelaterad ohälsa. Mot bakgrund härav föreslås bland annat att Arbetsmiljöverket inför bindande föreskrifter på det psykosociala området till utfyllnad av arbetsmiljölagens allmänt hållna regler.