Vilhelm Ekelund (1880-1949) tillhör en av de stora inom svensk litteratur. Mest känd är han för sin symbolistiska lyrik, men han skrev även en lång rad betydelsefulla essä- och aforismsamlingar. Poetiskt var Ekelund inspirerad av Ola Hansson, som han ansåg vara den mest betydelsefulla poeten i Sverige sedan Erik Johan Stagnelius. 1916 och 1924 tilldelades han Samfundet De Nios Stora Pris. Han tilldelades även Frödingstipendiet, Bellmanpriset och Tegnérpriset samt blev 1937 hedersdoktor vid Lunds universitet.

I aforismsamlingen Väst-östligt (1925) söker Ekelund sammanlänka orientens antika visdom med den antik- grekiska – det han med egna ord väljer att benämna ”Metrik-Mystik”. Hans poetiska, enigmatiska prosa kan här liknas vid sofistikerade marginalanteckningar kring några av hans litterära inspirationskällor, såsom Nietzsche, Schopenhauer, Goethe och Comte. I Ekelunds fall handlar det dock inte bara om att läsa, lära och hylla. Det rör sig även om att låta sig påverkas av de stora litteratörernas och tänkarnas verk på ett djupare plan – att implementera lärdomarna i den egna livsföringen.