Hur vi ber - och hur gärna vi ber - beror mycket på hur vi tänker oss att den vi ber till ser på oss, menar Margareta Melin. Att vända sig till någon som man tror är missnöjd och krävande är något helt annat än att förvänta sig att bli sedd med goda ögon, och välkomnad med ett leende. 

I sin nya bok Vara i bön utan att be om något vill hon lyfta fram att vi får vara villkorslöst inför Gud, utan att prestera bön. Bön är mer och annat än att be om saker. Att be kan vara att påminna sig om att Gud är så nära. Att stilla sig och lyssna in den närvaron. Att innan man börjar något förena sig med denna gudsnärvaro och att återvända till den mellan varven. Att andas lugnt. 

Hemligheten är också denna: allt är bön. Vårt arbete, våra handlingar är bön när vi vill att det vi gör ska vara till hjälp och glädje. Det är i grunden inte konstigare att be än att andas. Mellan skaparen och skapelsen finns inga avstånd, allt är genomandat av Guds närvaro. Den som genomandas kosmos andas också i oss. 

Margareta Melin är författare och poet. År 2009 fick hon H.M. Konungens medalj för betydelsefulla insatser som författare i andliga och existentiella ämnen. På Libris har hon gett ut Kärleken en bro, Den inre källan, Vara den jag är, Tro ditt hjärta om gott och Förlåta - och bevara sitt hjärta.