Från det tidiga 1900-talets avantgardekonst till det sena
1900-talets installationskonst kan man spåra en röd tråd som sätter utställningsbesökaren i centrum.
Den dynamiska utvecklingen medförde också att fler estetiskt genomtänkta utställningar än någonsin tidigare producerades.
I denna introduktion till utställningskonstens historia hävdar författaren att de allra flesta utställningar, från antiken och framåt, har gjorts med en bestämd avsikt. Boken behandlar utställningen som ett medium och som ett uttryck för visuell iscensättning av konst och materiell kultur ur ett historiskt perspektiv.
Författaren är verksam som forskare och lärare vid Stockholms universitet och undervisar förutom i klassisk arkeologi bland annat i Museivetenskap och Visuella studier.