1982 blir sjuksköterskan Elisabet Hellsten ögonvittne till en brutal massaker i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila i Beiruts utkanter. Några år senare är hon i Peru, volontär i Limas kåkstäder, medan inbördeskriget mellan regimen och den maoistiska gerillan Sendero Luminoso rasar. Hon blir Sidas chef i Colombia, försöker bygga fred där våldet är vardag och kriget mellan FARC-gerillan, armén och paramilitären sliter sönder landet. Nästa uppdrag är Irak: svensk diplomat i skottsäker väst i krypskyttarnas och bilbombernas Bagdad. Men en ny fara kommer inifrån: cancer. Efter två år av operationer, cellgift och dödsångest vinner hon kampen mot sjukdomen. Sedan far hon till nästa krishärd, Afghanistan, som rådgivare i demokrati och mänskliga rättigheter. Genom berättelsen löper hennes livs kärlekshistoria, med jobb och avstånd som ständiga hinder. Detta är en berättelse om ett liv som drivits av viljan att arbeta för fred och rättvisa ute i världens konflikter.