De praktiska ungdomsskolorna utgjorde det första statligt
finansierade och reglerade systemet för yrkesutbildning i Sverige.
Detta system av olika skolformer och utbildningar som tillskapades
1918 hämtade i stor utsträckning sina pedagogiska utgångspunkter
från arbetet. Fram till 1971 då yrkesutbildningen istället inordnades
i gymnasieskolan skedde dock en succesiv förskjutning i det
pedagogiska tänkandet. Efter hand blev skolan, snarare än arbetet
den tankefigur som dominerade i den yrkespedagogiska diskursen.
I avhandlingen undersöks denna utveckling genom att
följa omförhandlingen av innehållet i tre, för den praktiska
ungdomsskolan specifika praktiker: ”prövotiden”, ”produktionen”
och ”flitpengen”. Dessa tre pedagogiska praktiker hade alla sina
rötter i arbetet. Ingen av dem följde med in i gymnasieskolan.