Under de senaste åren har begreppet ekopoesi alltmer etablerats i de nordiska samtalen om litteratur. Det har skett dels i förhållande till utvecklingen inom ett växande ekokritiskt forskningsfält, dels som ett resultat av att ett antal poeter, både debutanter och mer etablerade röster, framträtt med diktsamlingar som mer eller mindre tydligt har kategoriserats som ekopoesi. I Tala för det gröna i lövet diskuterar Peter Degerman om det finns särskilda möjligheter att behandla dagens brännande miljöfrågor i poetisk form, och om det i så fall går att tala om ett särskilt sätt att läsa ekopoetiskt. Genom att följa det ekokritiska forskningsfältets utveckling från 70-talet och framåt drar han paralleller mellan den framväxande miljöaktivistiska rörelsen och de estetiska traditionerna från romantiken, över beatpoesin, fram till dagens posthumanism och språkmaterialism.

Peter Degerman är lektor i litteraturvetenskap vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Han disputerade vid Åbo Akademi med en metateoretisk avhandling om det litteraturdidaktiska forskningsfältet. Han är forskningsledare för EcoHum, Mittuniversitetets forskningsmiljö för grön humaniora, och medlem av ENSCAN, Ecocritical Network for Scandinavian Studies. 2008–2010 var han redaktör för det norrländska litterära magasinet Provins och har bland annat redigerat antologin Norrlandslitteratur – ekokritiska perspektiv.