Svarta handsken (1907) är det sista av Strindbergs fem kammarspel – de övriga är Oväder, Brända tomten, Spöksonaten och Pelikanen. Svarta handsken, som hör till Strindbergs mindre kända pjäser, hade urpremiär på Falu teater 1907.

Dramat är en julpjäs i fem akter och utspelar sig i ett stort fint hyreshus med hiss och elektriskt ljus – men här sjuder av oro. Det börjar i förstugan, där portvakten får ta del av de senaste bekymren. I huset bor en ung kvinna med sin lilla dotter. Hon är mycket vacker, men har också ett besvärligt humör. En dyrbar ring har försvunnit och hon anklagar sin tjänarinna för att ha stulit den. Men husets härskare – som är tomten – beslutar att röva bort kvinnans dotter och inte återlämna henne förrän kvinnan visat ånger över – som det visar sig – sina falska anklagelser mot husan.