I Theresia Petterssons doktorsavhandling undersöks språk och texter från Stockholms rådstugurätts protokoll, tänkeböckerna, 1476–1626. Under svensk senmedeltid och tidigmodern tid tas skriftspråket i bruk i allt fler sociala och samhälleliga sammanhang, inte minst i städernas administration. I tänkeböckerna kommer vi detta tilltagande folkspråkiga skriftbruk in på livet. Tänkeböckernas texter är heterogena. De handlar om livet i staden på olika sätt, fastighetsaffärer, vakthållningen, våldsbrott, skulder, arv och mycket annat. Det växande skriftbruket skapar nya kommunikationssituationer. Skrivarna måste pröva sig fram med nya textgrammatiska mönster för att formulera det som tidigare i hög grad endast förmedlats muntligt. Undersökningen utgår från detta funktionella perspektiv: hur förändras skriftbruket i och med att människors verksamhet och förhållande till skriftspråket förändras? Det visar sig att tänkeböckernas stora språkliga variation är långt ifrån slumpartad. Den kan förklaras av en samverkan mellan några viktiga faktorer: verksamhetens olika syften och gradvisa förändring, där bland annat en ny processrätt etableras; en äldre administrativ skriftspråkstradition som behåller sitt grepp bara om vissa slags ärenden; nya röster som måste ges plats i texterna och tvingar fram en ny textstruktur. Avhandlingen ger för första gången en sammanhållen helhetsbild av språk- och textmönster i tänkeböckerna. Teoretiskt visar den hur funktionell lingvistik kan användas för att förklara sambanden mellan språk och samhällsförändring. Stockholm Studies in Scandinavian Philology New Series 66 Detta är en doktorsavhandling i nordiska språk vid Stockholms universitet 2017