«[...] riktar fokus mot våldsbrott och mord begångna av psykiskt sjuka eller som man inom psykiatrins numera «avmedikaliserade» terminologi säger: psykiskt störda individer. Han upprörs med rätta över att barn och andra helt oförskyllt kan bli offer för psykotiska våldsverkare. Bakgrunden kan vara att den psykiskt störde efterföljer en upplevd befallning att likt Abraham offra sitt barn för att visa lydnad för Guds befallning. Man hör ofta uppfattningen att sådana våldshandlingar kan vi inte gardera oss mot. Men i många fall har de störda redan innan sin gärning sökt psykvården. Det är ju då den, som inte har agerat som den skulle och omhändertagit och rätt medicinerat den störde. Skulle det vara en generell uppfattning inom vården att ingenting kan göras åt de vårdade och deras sjukdomar - och sådana uppfattningar har genom tiderna hörts inom alla medicinens fält - så skulle hela medicinen än i dag befinna sig på antikens stadium. Det är helt enkelt ingen gångbar uppfattning. Under min studietid såg många av mina lärare på självmord med ett liknande fatalistiskt betraktelsesätt. I dag finns professurer i självmordsforskning och det är ju att förmoda att vårdapparaten nu ser annorlunda på möjligheten att förhindra sådana än för drygt 50 år sedan. Rimligen måste det vara likartad för mord- och dråpbenägenhet hos psykiskt "störda." Förövrigt misstänker jag att det redan finns åtskillig kunskap som en kår, fostrad under antimedicinsk tidsanda, inte vill eller kan ta till sig. Pär Eliasson är en ropare. Lyssna på honom och tänk själv över hans budskap och skapa dig därefter en självständig uppfattning istället för att slentrianmässigt förskjuta det!» Nils O. Sjöstrand Professor emeritus