För längesen
när himlen var
en ung vandrare
gick han på stigen
och såg sig omkring.

Hans två brinnande ögon
lyste upp allt
så att jorden aldrig
fick vila.

Djuren sov inte,
regnet föll inte.

Träden var små
och torra.

Räven gäspade.

Han vände på sig.

Han ville sova
men visste inte hur.

Då sa björken
som var liten
och smal,

Gör ett spjut
av min stam
och kasta mig
mot himlen!

Göra spjut av dig?
sa räven.
Du är ju krokig
som en klo.

Kasta mig snett
så flyger jag rakt,
sa björken då
och det tyckte räven
lät listigt.