I Socialpolitik – en historisk bakgrund, internationella jämförelser och aktuella politiska utmaningar ges ett historiskt och internationellt perspektiv på den svenska socialpolitikens utveckling, allt från tidigt 1800-tal fram till i dag.

Tre socialpolitiska skeden behandlas. Det första skedet karakteriseras som det förmoderna skedet. Fattigvården dominerade, men framstod som allt mer otillräcklig i ljuset av de sociala och samhällsekonomiska utmaningar som följde på industrialiseringen.

Det andra skedet, det moderna, handlar om den statliga socialpolitikens genombrott under 1930-talet och dess expansion under decennierna efter andra världskriget. Keynesianskt inspirerad ekonomisk politik och social ingenjörskonst gav förutsättningar för ekonomisk och social stabilitet. Flertalet länder byggde ut välfärdsstaten med allt från allmänna socialförsäkringar, bredare utbildningsinsatser till offentlig vård och omsorg.

Under det som därefter kallas socialpolitikens senmoderna skede, från 1980-talet och framåt, förändrades förutsättningarna. Produktivitetsökningen har varit svagare och arbetslösheten högre. Från 1980-talet ifrågasattes välfärdsstaten av allt starkare nyliberala politiska strömningar. Efterkrigsdecenniernas utveckling mot minskade inkomstskillnader bröts samtidigt som tillväxtkraften i ekonomierna försvagades. Socialpolitiken har förändrats i riktning mot ökade krav på ”försäkringsmässighet” och aktivering, privatisering och konkurrensutsättning av offentliga verksamheter.