Boken ger en innehållsrik och varierande läsning som pendlar mellan naturkunskap, etiska grepp och ett seriöst uppdrag. Boken är intressant. "Att somna i den lilla jeepen med lejon som presenterar brösttoner utanför bildörren, djur som känner den frestande lukten av en nyskjuten antilop i jeepen, det är stunder man inte glömmer". Så säger Tony Håkansson som organiserade ett litet naturhistoriskt museum i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Boken handlar mest om hans tid som jägare och museikurator. Långa stycken är renodlade jakthistorier men han blandar etik och praktisk jakt på ett seriöst och intressant vis. Till exempel grunnar han över åsnans vackra ögon, djuret som ställdes ut bundet vid ett träd för att rivas levande av lejon. Författarens nyanser genom åsnans stillsamma ögon framstår som en öm skildring av en åsnas inre väsen. Men här finns också dagboksliknande skildringar av vardagsarbetet tillsammans med konservatorn och Etiopienkännaren Håkan Pohlstrand går till, när man samlar djur för ett naturhistoriskt museum. De två jägarkaraktärerna Erik Ringaby och Kongoveteranen Stif von Bayer figurerar som jägarkamrater.