Många patienter berättar om symtom som deras läkare menar ”inte finns” om symtomen inte kan förklaras med blodanalyser eller annan undersökning. Patienterna riskerar därför att hänvisas runt inom sjukvårdsapparaten från vårdcentral till olika specialistmottagningar som neurolog, medicin-, ortoped-, smärt-, reumatologi- och psykiatrisk mottagning.
”Läkarna baserar som regel sin diagnostik av sjukdomar på en syntes av patientens beskrivna symtom, objektiva fynd vid fysisk undersökning av patienten, objektiva fynd vid laboratorieanalyser av blod eller vävnad och fynd vid bildåtergivande undersökningar som röntgen eller ultraljud. De objektiva undersökningarna väger oftast tyngst.
Saknas samband mellan symtom och objektiva fynd så uteblir ofta diagnos och patienten får ingen adekvat behandling. Inte sällan blir resultatet att doktorn antar att det är psykiska orsaker till patientens upplevelser och ger behandling därefter, vanligen psykofarmaka.
Hypotyreos d v s underfunktion i sköldkörteln är ett vanlig tillstånd som kan avslöjas i blodprover. Ännu vanligare, och som inte avslöjas med blodprov, är bristande sköldkörtelhormonfunktion inne i cellerna. Detta får konsekvenser för cellernas mitokondrier vilket leder till en minskad energiproduktion. Bristande energiproduktion påverkar ett stort antal kroppsfunktioner och har, förutom att det leder till ett snabbare åldrande, skadliga effekter på vår hälsa. Sjukvården saknar i dag enkla, objektiva metoder för mätning av mekanismerna bakom och konsekvenserna av mitokondriella funktionsdefekter i våra celler.
Helena Rooth Svensson redovisar här på god vetenskaplig grund mekanismerna bakom utvecklingen av de sjukdomar som följer vid nedsatt energiproduktion i cellerna. Författaren förklarar orsaken till att det medicinska etablissemanget, på grund av uppfattade normala blodvärden, under lång tid kunnat förbise hela detta sjukdomskomplex.
Boken borde ingå som ett obligatorium i läkarutbildningen och även spridas till de läkare som vanligtvis först kommer i kontakt med patienter med denna och liknande åkommor, nämligen primärvårdsläkarna.”