Ett gnistrande sandkorn i en evighet av mörker. Det är allt som finns kvar av vår värld. Ändå bävar jag inte inför tanken på en oändlig tomhet. Tvärtom. Det som får benen att skälva är tanken på att mörkret kanske inte är tomt. Tanken på att något väntar på oss. Väntar, betraktar och bidar sin tid.

Den söndertrasade världen Lyraak är blott en skärva av vad den en gång var. Sliten itu för trettio mansåldrar sedan svävar dess kontinenter i luften likt flytande öar över ett hav av ingenting. Och än är det inte över. Den blinde pojken Daewar, hans plikttrogna syster Adea, den tungsinta krigardottern Olem och den svårbegriplige opportunisten Spelemannen måste välja. Och valen i en värld där misstro och hunger är markens enda gödsel är aldrig självklara. Inte heller deras konsekvenser.

Skärvor av en brusten värld är första delen i den episka fantasytrilogin Sönderfallets symfoni. Det är en mörk värld. En värld där hopp, vänskap och kärlek är svårfångade drömmar. Likt flämtande ljus i en avgrundslös natt.