>>Titta nu in i gluggen ska Ni få se! Hu-u-u-u, så rysligt hemskt! Men Ni kan ändå inte låta bli att titta. Ni stå här öga mot öga med en verklighet, som trots sin gräslighet dock måste fängsla intresset genom sin realism.<<
I det sena 1800-talets Sverige gjorde vaxmuseer, resande nöjesetablissemang och andra visuella attraktioner sitt bästa för att hålla vad de lovade: Att visa allt! Men vissa syner, menade kritikerna, var inte lämpliga att ta del av. De riskerade att förvirra och förleda. Även andra röster gjorde sig hörda. Verkligheten var något som alla behövde se, hur karg och fasansfull den än var.
I Skåda all världens uselhet diskuteras hur representationer av sociala problem i det sena 1800-talets populärkultur underbyggdes av en visuell pedagogik, genom vilken en specifik observatör formades. Denna observatör var en ansvarstagande medborgare, delaktig i att föra civilisationens utveckling framåt.
Anna-Maria Hällgren är konsthistoriker och verksam vid Stockholms universitet.