Hon kom i gryningen och vinden hon förde med sig svepte ljudlöst in över staden. Hennes steg var tydliga men ingen såg hennes fotspår och skrattet, det lockande, gick människorna förbi. En snöflinga mitt i sommaren som ingen såg då alla sov. Tyst och oväntat kom hon för att hämta hem det som var hennes och med lätta fötter gick hon in i staden som en i mängden men ändå så annorlunda. En förbannelse. Ett silverskrin. Ett träd. En sägen. En sommar sent sextiotal i den lilla staden Vadstena vid Vätterns strand.