Estonia skulle sänkas och 852 personer var dödsdömda när hon lämnade Estland och huvudstaden Tallinn en kvart försenat den på kvällen den 27 september 1994. Skeppet skulle aldrig få nå Stockholm. Ryssarna hade via sitt specialförband Spetsnaz i en miniubåt redan placerat två minor under båten när den låg i hamn. Två legosoldater ombord anlitade av en svensk vapenhandlare, Sebastian Sylvard, skulle spränga bogporten inifrån. En rysk atomubåt låg norr om finska Utö och var beredd att torpedera Estonia, om minorna ditplacerade av Spetsnaz, inte exploderade.
Orsaken var att ryssarna skulle förhindra att en stulen atombomb från sovjettiden nådde Sverige. CIA, Säpo och ryska säkerhets- och underrättelsetjänsterna misstänkte att stridsspetsen med bomben, 20 gånger kraftigare än den över Hiroshima, var gömd i en svensk långtradare ombord. Den svenske miljardären och vapenhandlaren Sebastian Sylvard låg bakom smugglingen. Han ville att färjan hamnade i sjönöd men visste inte om att ryssarna också agerade för att färjan skulle sjunka. Estonia som lockbete innebar att Sylvard ändå kunde smuggla atombomben över Östersjön. När de två legoknektarna ombord via satelittelefon enbart sa «Kodnamn Estonia» visste Sylvard att han kunde agera ostört. Estonias bogport hade sprängts och färjan höll på gå under. Allt som flöt och flög kring Östersjön skulle inriktas på att bistå Estonia. Vapenhandlaren Sylvard var enbart inriktad på att komma över atombomben - inte att rädda livet på folk i nöd.
Bomben var redan innan den nått Sverige såld till terrorister i Jemen. Syftet var att använda atombomben mot en israelisk stad. Israelerna skulle sannolikt så slå tillbaka med kärnvapen. En världsbrand startades som hotade att bli ett världskrig. Länder med kärnvapen som Kina, Ryssland, USA med allierade skulle dras in och ställas mot varandra.
Då var 852 människoliv förgängligt. Men sänkningen av Estonia var ett lockbete. Motivet var att förvilla och vilseleda. Tack vare det så
skulle atombomben på något vis nå vapenhandlaren Sebastian Sylvards befästa ö i Stockholms skärgård.
Sänk Estonia är Dan Larssons fjärde bok. Han var den förste som ifrågasatte den så kallade seriemördaren Thomas Quick redan 1998. Han skrev då boken Mytomanen Thomas Quick. Den abdikerade «seriemördaren» är nu helt frikänd från alla mord han dömdes för. Dan Larsson är en prisbelönad journalist med erfarenhet från dags- och kvällspress, främst inom undersökande och kriminaljournalistik. Hans yrkesliv inleddes som gruvarbetare i norra Sverige, i Malmberget tio mil norr om polcirkeln i Norrbotten. Han arbetade på de mest utsatta och farliga platserna under jord. Han skojar med att ha både sprängkort och presskort utan rangordning. Som journalist bevakade han katastrofen med Estonia i september 1994. Han fick bra kontakt med den enda svenska kvinnan som arbetade ombord och som överlevde, Paula Liikamaa, bördig från Haparanda, Norrbotten. En kvinna som Larsson utryckt sin beundran för tack vare hennes agerande under och efter katastrofen. Dan Larsson har använt sin erfarenhet som journalist och gruvarbetare för att skriva den här boken. En kriminalroman med anspelning på konsekvenserna av att Sovjet och järnridån brakade samman.