Det är inte lätt att skriva texter som rimmar, som samtidigt får fäste och läsaren limmar. Dessa skrivna dikter är från min historik, som innehåller allt från glädje till skrik. I grunden var dikterna inte tänkta för andra. Men fick plötsligt åt motsatt håll vandra. Så därför blev dessa verk till sist publika. Hoppas de kan någon av er få berika. Oavsett hur texterna betraktas av er flera. Finns säkert något här att ikring reflektera.