Varför kan vi säga såsig i svenskan men inte *senapig? Katastrofal men inte *olyckal? Det beror på morfemens prosodiska egenskaper. I tidigare beskrivningar av svenskans ordbildning och ordböjning har en systematisk sammankoppling mellan morfologi och prosodi saknats. Man har utgått ifrån att ordbildningen sker först och att prosodin tillkommer efteråt. Här presenteras en beskrivning av svenskans morfologi och prosodi från ett mer integrerat perspektiv. Morfemens form består inte bara av vokaler och konsonanter, utan också av betoningstruktur, tonaccent och kvantitet, dvs. prosodiska egenskaper. Med prosodin kan vi klassificera morfemen och förklara flera tendenser i det svenska ordförrådet, exempelvis varför smeknamnen alltid har samma storlek (Katt-is, Beng-an) och varför somliga ändelser föredrar romanska stammar (debut-ant, delikat-ess), medan andra kombinerar fritt med både germanska och romanska stammar (trev-lig, professor-lig; borg-are, kriminal-are). I sin banbrytande forskning visar Tomas Riad att accent och betoning har en avgörande roll i svenskans ordbildning. Tomas Riad är professor i nordiska språk vid Stockholms universitet och ledamot av Svenska Akademien.