Att dämpa förpackningsraseriet och minska avfallsmängden har varit ett av målen för miljöarbetet under 1990-talet. Källsortering, kretslopp, återvinning och hållbar miljöutveckling är ord med positiva förtecken, och de allra flesta vill bidra till arbetet för en bättre miljö. Företagen tvingas att ta sitt ansvar för förpackningar de placerar på marknaden. Hushållen sorterar avfallet i ett antal fraktioner och det transporteras vidare till återvinningsstationer och återvinningsanläggningar. Miljömedvetandet är alltså högt och återvinningssystemen fungerar väl.

Eller?

På senare tid har det kommit kritiska rapporter som ifrågasätter om man har satsat på rätt problem. Systemet med producentansvar har medfört stora investeringar med begränsad avkastning, säger ekonomer. Vilken effekt har sopsorteringen egentligen haft på miljö och avfallsmängder? Och vad blir slutnotan om man lägger samman alla kostnader? Kritiken talar om misshushållning i stället för resurshushållning. Det har också uppkommit oväntade problem i den praktiska hanteringen, t ex en besvärande nedskräpning av återvinningsstationer och konflikter med kommuner om pengar och ändrade ansvarsförhållanden.

Ingrid Flory tar upp de frågor som avspeglas i aktuella rapporter och utredningar som har granskat utfallet av producentansvaret.

Ingrid Flory är civilekonom och konsult

Läs boken online (PDF-format)