Pennskaftet
Pennskaftet är en eldsjäl. Hon är ung och stark och optimistisk. Med sin journalistik vill hon uträtta stora saker, hon vill upphäva orättvisorna, hon vill förändra världen. Hennes kvinnliga kamrater är lika beslutsamma, men det är svårt att hålla fanan högt i en tid när så många i deras omgivning - både män och kvinnor - är fullkomligt oförstående inför tanken på kvinnlig rösträtt. Då gäller det att bita ihop och fortsätta framåt, något som Pennskaftet är mästare i, att bita ihop.
Hon arbetar på Frisinnade Morgontidningen i Klarakvarteren. Hon jäktar mellan redaktionen och kamplokalen för rösträtten.
"Hon var klädd i en lång mörkblå journalistrock, rak och snäv som ett pennfodral." På huvudet en eldröd hatt, en så kallad "kvällskråka, varur ett par mycket illfundiga ögon tittade fram".
Hon uppvaktas av den unge arkitekten Dick som först tror att hon är en lättfärdig flicka, men strax får klart för sig att hon är raka motsatsen: Hon är karaktärsfast och ihärdig. En verklig kämpe. Målmedveten. Disciplinerad.
Ändå är hon öppen för kärlek: När hon och Dick blir ett par är de "oskiljaktiga som ett andpar om våren".
Pennskaftet är en roman om politisk kamp men också om privatliv och om kärlek.
Som Ulrika Knutson skriver i sitt efterord:
"Elin Wägner lägger allt krut på att verkligen skildra de svenska suffragetterna som 'sanna kvinnor', med kärlekssorg och brustet hjärta. De drömmer om man och barn och vackra hattar."
"Elin Wägner föddes i Lund 1882 och dog i Småland 1949. Hon var författare, feminist och fredsaktivist. 1944 valdes hon in i Svenska Akademien, som andra kvinna efter Selma Lagerlöf. Hon provocerade ofta sin samtid."
Pennskaftet utkom första gången 1910. Med tiden har boken blivit en feministisk klassiker.
Romanen Pennskaftet av Elin Wägner med efterord av Ulrika Knutson (som utkommit med biografin Den besvärliga Elin Wägner). ISBN 978-91-7742-560-1. Mjuka pärmar med flikar, högkvalitetspapper, sydda ark, 240 sidor.