P 13 blev väckt av den redan sedan länge invanda frekvensen i höger öra. Han vet att det bara är att göra som de önskar. Han tar sig upp och går till läsplattan som scannar av hans ögon och morgonregistreringen är klar för nu. Tänk att han aldrig vänjer sig vid detta, som han fortfarande ser som ett övergrepp.Många av hans vänner har för länge sedan slutat bry sig. Han missade det för några år sedan och blev utestängd från en av de få proviantbutiker som fanns kvar då. Han och det som man då kallade för familjen var så hungriga den veckan.

Rysningarna forsar igenom honom vid minnet, det får aldrig ske igen. P 406 sa vid tillfälle att han kommit på ett sätt att slippa äta. Han känner att ett möte med honom snart måste ske. Men vissheten om att få en chans att träffa honom i enskildhet och höra mer om vad han kommit på gör honom extra tung idag. All eskalerande ögonscanning gör livet allt svårare. Herregud, det var länge sedan han använde ordet livet. Var fick han det ifrån? När scanningen är klar gör han sig i ordning för dagen som väntar.  

Uppgiften detta månvarv är att kontrollera in- och utfarter. Kamerorna har krånglat på grund av att civil olydnad hade använts. Han suckar…tänk att de aldrig ger sig. Hur tror de att de kan vinna över pyramiden the one Eye? Så naiva de är. Bestraffningarna som han fick hålla i för ett par år sedan var betungande. En av hans närmaste vänner fick en elstöt en morgon i högra örat istället för den obligatoriska väckningssignalen. Han kände plötsligt hur mycket han saknade sin vän.

Författaren har skrivit en mycket gripande berättelse i fiktion form. Människan är född med en fri vilja, så detta kan aldrig bli sanning eller verklighet. Eller?

Ni får själva avgöra. Storyn här inne och den som sker där ute, är er hälsar författarinnan!