I maj 1675 bryter vansinnet ut i den lilla ångermanländska socknen Nordingrå. Över 100 personer, mer än en tiondel av Nordingrås befolkning, anklagas för att åka till Blåkulla och festa med Djävulen. Ungefär 200 personer, mest barn och ungdomar, uppträder som vittnen. De berättar om hur de tvingats åka med till Blåkulla och delta i Satans orgier. Men bakom de absurda historierna om Blåkulla skymtar en överklass som försöker kontrollera den egna befolkningen och hitta syndabockar för svälten och missväxten. Prästerna och de statliga ämbetsmännen hetsade fattigbönderna mot varandra och ville få så många som möjligt dömda och avrättade. Av det bevarade protokollet från Nordingrå framgår tydligt att den som vägrade ange sina föräldrar och grannar blev anklagad själv i stället.