Hej dagboken!

Du tar allt. Ingen får dom att skratta som du. Ingen får dom att gråta som du. Är dom oroliga så beror det garanterat på dig. Aldrig är det så glatt och så sprallig stämning som när du är hemma och är på ditt charmiga humör. Det enda som berör är du. Oavsett känsla. Hela tiden är det något med dig. Det är aldrig nåt med mig. Jag berör inte. Jag bara är, och det är självklart. Du tar allt.

Syskon som anhöriga glöms ofta bort. Både av familjen och av samhället - men också av oss själva. Det viktigaste är att  mamma, pappa och brorsan mår bra. Jag klarar mig alltid. Vi visar ofta förståelse och vill inte hävda våra behov.

I Drogerna tog min bror Min bror tog drogerna får du som läsare inblick i hur det kan var att ha ett syskon som försvinner allt längre in i drogerna värld. Hur det känns att bara stå bredvid och längta, vänta och undra.

Boken är en ärlig berättelse om beundran och samhörighet. Om maktlöshet och förtvivlan. Om en syskonkärlek som aldrig dör.