Med oändliga möjligheter till utbildning, karriär och självförverkligande har unga kvinnor idag förutsättningar som tidigare generationer bara har kunnat drömma om och som alltjämt framstår som en utopi för många kvinnor runt om i världen. Ändå tycks det inte räcka. För i motsats till vad man skulle kunna tro verkar dagens unga kvinnor inte njuta av sina möjligheter. Istället har den psykiska ohälsan på senare år växt lavinartat hos just dem. I ”Medelklasskvinnans tysta vrål” gör Cecilia Wemming upp med de senaste decenniernas samhällsutveckling i jakt efter svaret på varför unga kvinnor mår så dåligt just nu. Vilka samhällsförändringar har vi som svenskt kollektiv varit med om och vilka själsliga spår har de gett? Vad innebär det för en människa att gå från att leva i ett samhälle format av en analog homogen välfärdsstat, till att hantera ett globaliserat nätverk präglat av uppbrott och individualisering? Med avstamp i den egna uppväxten lotsar författaren på ett lättsamt, initierat och tankeväckande sätt läsaren igenom frågeställningar som rör allt från stadsplanering, kapitalmarknader och valfrihetstvång till klimatångest, dejtingkultur och kroppshets. Resultatet är en personlig och breddad bild av vad det är som gått sönder i Sverige men också av hur det kan lagas.