Denna diktsamling, som är Ziad Bakdounes första, innehåller både rytmiska och orytmiska dikter. Det mest framträdande i dikterna är sökandet efter en inre frid och fred med omgivningen och omvärlden. Dikterna är rymmer starka känslor och speglar den förtryckta människans bekymmer. Huvudtemana är kärlek och kvinnor, där han kan uttrycka de finaste och vackraste känslorna. I dikten Så talade stenen försöker Ziad Bakdounes tolka vad stenen säger och skriva ner dess ännu ofullständiga biografi. Glöden som utlöste den första intifadan finns ännu kvar, och den palestinska stenen har fortfarande någonting att säga.