Birgitta Stenberg (1932–2014) är på många sätt själva sinnebilden för det andra femtiotalet, det som pågick vid sidan av folkhemsbygget. Hon reste tidigt ut i Europa, levde vid sidan av och utanför normen. Redan då skrev hon om sina erfarenheter – men det var först på 1980-talet som tiden var mogen för hennes utlämnande berättelser. Det självbiografiska projektet höll hon på med under hela sitt författarskap – från debuten Mikael och Poeten till den avslutande Eldar och is. Att Stenberg själv knappast gjorde skillnad på liv och dikt är kanske också en av anledningarna till att det är så svårt att koppla bort sig själv när en ska skriva om hennes verk, något som blir synbart både i litteraturvetaren Paul Tenngarts text, som på samma gång introducerar Stenbergs författarskap och beskriver Tenngarts eget intensiva möte med författaren, och i Lyrikvännenredaktören Clara Möllers epilog till numret, där hon betonar Stenbergs betydelse som alternativ inspirationskälla för henne i tonåren (och säkert för tusentals andra tonårstjejer). Claras passionerade förhållande till Birgitta Stenbergs liv och verk var för övrigt vår ingång till det här numret. Även om hon är mest bekant som prosaist fokuserar förstås Lyrikvännen på Birgitta Stenberg som poet, och hoppas därmed kunna bidra till en helhetsbild av hennes betydelsefulla författarskap. I bokform debuterade hon som poet 1985 – men hon hade varit en del av Metamorfoskretsen redan under tidigt 1950-tal – och sammanlagt blev det tre diktsamlingar. Vi bad tre personer närläsa varsin av dessa samlingar: poeten Maria Küchen skriver om diktdebuten Det skuddade stoffet, litteraturkritikern Viola Bao om Mannen i havet från 1992 och Stenbergs förläggare, författaren Håkan Bravinger om den avslutande Pagodernas drottning från 1996. Ur läsningarna träder delvis nya sidor av Stenbergs författarskap fram i ljuset, samtidigt som spår ur romanerna kan följas och förklaras. Vi är också glada att kunna ha med ett tidigare opublicerat brev från Birgitta Stenberg till den ständige livskamraten, Metamorfosmedlemmen och romanmaterialet, poeten Paul Andersson! I Metamorfoskretsen ingick för övrigt, som en av mycket få kvinnor, poeten Gertrud Knepler, vars författarskap Jonas Ellerström lyfter fram. Annat i numret: Julia Pennlert skriver om poesins digitala utveckling, Anna-Lina Brunell reflekterar över poesins status i Svenskfinland, Therese Karlsson intervjuar den regerande mästaren i poetry slam och Agnes Gerner avslöjar vilken dikt som ett tag var soundtracket till hennes liv. Bengt Berg berättar om sitt möte med lyrikvännenläsaren Uno, som har samtliga nummer av Lyrikvännen i sin ägo, en text som på ett symboliskt vis får avsluta vårt sextioårsfirande. Lasse Söderberg och Ann Lingebrandt belyser varsin poet – flamländske Stefaan van de Bremt och finlandssvenska Agneta Enckell. Därtill massvis med nyskriven poesi: Tswi Hlakotsa, Kerro Holmberg, Kalle Hedström Gustafsson, Anna Norberg, Ewa Lipska och Martti Soutkari.
