Luftseglingen i Sverige började med en obemannad ballongupp-stigning från Observatoriegården i Stockholm år 1784. Det var en s k Aerostatisk kula som användes och ombord fanns en katt, som för övrigt aldrig påträffades igen efter luftfärden. Tekniken utvecklades snabbt och 1806 återfanns i Stockholm fransmannen Etienne Robertson med uppstigningar för allmänheten. I början av 1800-talet förekom en del spektakulära ballonguppstigningar där luftseglaren tillsammans med djur fastspända under ballongen utförde luftsegling. I ett enstaka fall förekom även ett arrangerat slagsmål mellan två olika folkslag uppe i en gondol under ballongen.
Den italienske luftseglaren Joseph Tardini utförde i början av 1850-talet ett flertal uppstigningar i Stockholm. Den senare berömde ingenjör S A Andrée medföljde vid flera tillfällen den norske luftseglaren Francesco Cetti, för att under själva ballong-färderna utföra vetenskapliga experiment. En mycket tragisk händelse inom ballongflygningarna var den blott 19-årige Victor Rollas olyckliga färd i juni 1890. Under sin luftfärd, med nedstigning med fallskärm, fastnade han i sin träring och medföljde ballongen ut i skärgården och drunknade. Det var en händelse som skakade hela landet och begravningskortegen i Stockholm följdes av tiotusentals åskådare, och kom att jämföras med en statsbegravning.
Francesco Cetti, eller kapten Cetti som han kallade sig, var under 1890-talet den mest aktiva luftseglaren i landet. Han turnerade runt om i flera städer i Sverige med flera olika ballonger.