«Universum speglas i daggdroppen! Hantera droppen med varsamhet. Och glöm aldrig att havet består av droppar. Varje aldrig så liten insats är viktig för helheten.» Det kloka rådet till en handfull studenter i Uppsala kom från Aniaras skapare, diktaren Harry Martinson. Carl Wahren åtföljde Martinson under hans besök i Uppsala vid mitten av 1950-talet och tog starkt intryck av den karismatiske visionären. Efter en rikt varierad internationell karriär är föreliggande skissartade loggbok ett blygsamt försök att låta Carls liv reflektera lite av vår planets dramatiska utveckling. Fokus ligger på ryggsäcken varje människa bär med sig i form av familjehistoria och kulturella värderingar och på våra försök att bygga en egen hållbar identitet. Författarens resa har varit dramatisk med rötterna i andra världskrigets globala tragedier och avkoloniseringens egen dramaturgi. Allt under en till synes oundviklig fortlöpande förstörelse av det jordiska livets förutsättningar - på grund av den «moderna» människans dårskap. Vi får möta överlevare från koncentrationslägren, politiker som John F. Kennedy, Henry Kissinger, Nobusuke Kishi och andra ledare från en rad länder, Dmitri Shostacovich, Josephine Baker, Harry Belafonte med flera giganter från konstmusiken, Hollywoods drömfabriker, jazz och litteratur - och så locktoner från CIA! Boken är en lovsång till nyfikenheten och till musiken som brobyggare mellan kulturer. Ordens makt är stor. Hur använder vi begrepp som «optimism» och «pessimism»? Hur stabil är vår demokrati? Vilken relation borde människan ha till andra livsformer? Vilken värld lämnar vi efter oss till kommande generationer? Kan ett enda nyfiket människoliv, en daggdroppe, spegla komplexiteten i dessa centrala frågor om liv och existens?