En hållbar kemikaliepolitik fordrar effektiva styrmedel. De skall begränsa, fasa ut och förbjuda användningen av farliga ämnen och produkter och samtidigt stimulera utveckling och användning av alternativa produkter och metoder. Styrmedlen innefattar rättsregler och institutioner på internationell, EU- och nationell nivå. REACH – EU:s omfattande kemikalielagstiftning från 2006 – är själva grunden för den europeiska kemikaliekontrollen. Både REACH och internationella överenskommelser som Sverige och EU är bundna till ställer krav på tillverkning, import och användning av kemikalier. Samtidigt kan EU:s och Världshandelsorganisationens, WTO, principer om frihandel i vissa fall försvåra kemikaliekontrollen. Författarna till boken diskuterar och analyserar intressekonflikter, incitament, restriktioner, riskbedömningar och flernivåstyrning i kemikaliekontrollen. Syftet är inte bara att erbjuda en lättillgänglig presentation av regelverken, utan också att kritiskt granska den rättsliga kontrollen av kemikalier. Hur effektiv är den? Hur beaktas naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig riskinformation i kemikaliebeslut och rättstillämpning? Vilka intressen gynnas och vilka motverkas eller negligeras? Vilka möjligheter – rättigheter – har andra än tillverkare, importörer och användare att ta del av kemikalieinformation och medverka när beslut om kemikalier fattas?