Mellankrigstiden var en förändringens tid med stora samhällsomvandlingar. Industrialiseringen tog fart och demokratin med allmän rösträtt var införd. Per Albin Hansson byggde det svenska folkhemmet.

Svensk Linggymnastik ville passa in genom att erbjuda ”Gymnastik åt alla”. Men Linggymnastik, som var i symbios med officerskåren sedan 100 år, närde samtidigt en dröm om svensk storhet. Det blev en kroppsövningskultur som krävde disciplin och lydnad till officerares kommandon.

Som en kontrast erbjöd Örebrogymnastiken kroppsövningar som utgick från självledarskap och frigörelse, influerad av tysk, dansk och finsk gymnastik, bortom drömmen om svensk storhet.

Boken visar hur kontrasten mellan Linggymnastik och Örebrogymnastik kom att handla om skillnaden mellan nationalism och internationalism och mellan den slutna professionens bakåtsträvande perspektiv och den kollektiva rörelsens framåtblickande synsätt. Det ledde till att Linggymnastiken hamnade i en reduktionistisk fälla medan Örebrogymnastiken förblev holismen trogen.

Margareta Damm är fil.lic. och har varit lärare och forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet under många år. Den röda tråden i hennes forskning och numera författarskap är yrkesgruppers historia satt i ett samhällsperspektiv. Hittills har det blivit böcker om läkaryrket, HR-yrket och nu gymnastikdirektörens yrke. Varför det blev det sistnämnda handlar om att hennes morföräldrar var gymnastikdirektörer från Örebro, med ett eget sätt att bedriva gymnastikundervisning.