Karlstadliv med utblickar mot världen
Ögonblick som jag minns dem
Widqvist filosoferar kring Karlstads karaktär med stadspolitiska förtecken och hans texter gör nedslag i den personliga historien från 1970-talet fram till våra dagar.
”68”-rörelsen har i stort och smått haft inflytande på Widqvist’s liv och leverne. Hans politiska resa lyfts fram.
Vi får också ta del av ögonblick av hans möten och händelser med
människorna i Karlstad och de delar av staden som han rör sig i.
Karlstadlivet vidgas när Widqvist tar sig ut i världen och betraktar
människornas omständigheter i andra kulturer.
Stilsorterna blandas i Widqvists skrivande då skönlitterära ansatser samsas med sakprosa. Med stöd av dagböcker och anteckningar pendlar den språkliga framställningen mellan dåtid och nutid, liksom då händelserna utspelade sig. Boken är rikt illustrerad.
Förhoppningsvis väcker mina personliga episodiska minnesrader
också andras minnen till liv och på så sätt vidgat det
individuella till att bidra till vårt kollektiva minne.
Vi, som levt i detta tidevarv, vår tidsandas kultur men vars
personliga öden inte hamnat i arkivens minnesbank, är likväl
avgörande för upprätthållande av vår gemensamma kulturella
identitet och mångförgrenade historia.
När jag skrivit dessa rader om delar av mitt Karlstadliv och
några resor ut i världen handlar det i hög grad om att göra
nedslag i vårt politiskt kulturella samhälle som haft någon
form av betydelse både i smått och stort, parat med försöken
att förstå mig själv utifrån enskilda händelser i mitt liv.
Valet av dessa till syns spretiga episoder är ju inte neutralt
utan stödjer något om mig själv som jag inte är helt klar över.
Frågan är i vilken utsträckning mitt minne har påverkats av
en förutbestämd självbild, som då medvetet eller omedvetet
blir bekräftad av mina val av minnen.
På sätt och vis har mina minnen hämtats fram någonstans
ifrån, men det har för mig mer tett sig som att min
livssituation och tankar idag lett mig mot något som inte varit
självklart på förhand givet. Jag har funnit de minnen jag trott
inte bara har betydelse för mig själv utan också för andra som
levt under samma tidsperiod som jag själv.
Mitt eget ”förråd” av minnen är nog inte i en särskild låda i
huvudet. Jag tror inte att det är ett slags lager där allt finns
på hög varifrån jag har hämtat det jag idag erinrar mig. Jag
uppfattar det snarare som en vandring fram och tillbaka
mellan nuet och mina lösa anteckningar, brevkorrespondens,
fotografier, tidningsartiklar och mentala känslomässiga
stämningar från mitt eget då, där mycket är glömt, förbisett
eller av olika skäl medvetet utelämnat.
Inledningsvis hade jag inte tänkt att beröra mina relationer
till de kvinnor som jag levt med och som berört mig starkt, ej
heller mina barn. Men efterhand kändes det märkligt att inte
säga något om människorna som inte bara varit delar av mitt
liv, utan varit mitt liv. Relationer så skilda, men likväl så kära
Samtidigt har det varit viktigt för mig att inte göra mig
skyldig till överträdelser gällande deras personliga integritet,
att inte utelämna älskade personer. De har ju sina egna
livsberättelser. Så när jag i korta episoder eller tankar om
våra liv tillsammans tecknat ned mina rader, har jag haft som
ledstjärna att skriva så lite som möjligt, men ändå säga något
om mitt ”oss” och då blir de ringa orden förhoppningsvis inte
uttryck för ringa känslor.
”68”:ans politiska resa har lyfts fram och dominerar denna
skildring men livet har varit så mycket mer...vilket i denna
framställning bara har kunnat anas