Järvelgrisen
”att plötsligt finns liv
och lika plötsligt finns inte liv
och att denna svindlande,
summertonskorta plötslighet,
omgärdad av evig intighet,
i all sin brist på påvisbar mening
får en mening blott genom att vara,
i insikten om att vi som är och som varit
slapp nöja oss med intet
och därför måste vörda allt medlevande i denna plötslighet
som är allt vi har”
”Anders Lundkvists dithyrambiska hyllningsdikt till - och ömt skojfriska elegi över - en alltför tidigt bortgången Canis lupus familiaris, är – trots sitt enskilda tilltal – ägnad allas våra bortgångna husdjur, och den lär snabbt övertyga alla utomstående, alla bekanta eller vänner till sörjande, att en hund eller en katt som lever i en människofamilj faktiskt verkligen ÄR en fullvärdig familjemedlem. Dessutom är det ett äventyr och en fest att resa i Lundkvists språk. Han är inte rädd att ta ut svängarna däruti, och överraskad, omskakad, tilltufsad och lingvistiskt lyckliggjord når man sista raden, och börjar sedan om från början!” (ur Ingvar Loco Nordins förord)