Mina steg är lätta och dansande. Arabisk musik hörs från små butiker. Men vem vågar släppa taget, släppa vaksamheten och dansa nu? Han ler och säger att svenskarna är långa och ljusa men inte du. Vi skrattar båda två. Efter några sekunder av ensidiga rörelser, släpper jag hennes hand och dansar min egen dans. Jag smälter in i och känner mig som en flygande duva på noternas vingar. Alla har redan gett sig av. Men jag vill inte lämna öknen. Jag vill inte skilja mig från allt detta. Jag vill vara kvar här just nu….