Min farmor Karin Andersson föddes 1892 i gården Ol-Lars i byn Bondarv i Järvsö. Den 25 oktober 1929 åker hon, den 37-årige sjubarnsmodern, med sonen Anders – min far, då 12 år – till lasarettet i Bollnäs för att undersöka hans onda knä. Anders får åka hem, men Karin blir kvar. Man upptäckte nämligen att hon hade ”knölar” i armhålan. Ingen kunde väl då tro eller ana att hon mindre än åtta månader därefter skulle dö. Vid besöket noterar läkaren också att Karin är gravid i 4:e månaden. Hon opereras och man avlägsnar en plommonstor och en nötstor fast körtel. Diagnosen ställs till: ”Sarcoma lymfoglandulae axillae sin. (P.A.D.)” (dvs en elakartad lymftumör i armhålan – diagnosen ställd med mikroskopisk undersökning av preparatet). Det blir upprepade besök på lasarettet med röntgenbehandling och ytterligare en operation för att ta bort knölar i armhålan. Den 1 april 1930 föder hon utan några komplikationer ett litet flickebarn på sin gård Per-Mårts i Skridsvik. Det kommer rikligt med mjölk och hon ger barnet di, men den 6 maj blir hon åter inlagd på lasarettet. Hon blir kvar här ända till den 10 juni då läkaren noterar att patienten blir allt blekare och mattare och att hon tacklar av. Karin säger nu att hon vill åka hem, vilket även de anhöriga har yrkat då de fått meddelande om att fallet är hopplöst. Två dagar härefter klockan sju på morgonen den 12 juni 1930 ville Karin se sina barn. De fick ställa upp sig på rad vid sjukbädden som låg i ett av sovrummen på bottenvåningen i gårdens huvudbyggnad. Hon tittade på dem en och en och sade: – ”Jag överlämnar er nu i Guds hand .... och jag vill att ni skall hålla ihop och hjälpa varandra”. Klockan tio över sju tog Karin sitt sista andetag. Här har jag dokumenterat Karins sista månader i livet genom dels några brev som bevarats från tiden då hon var intagen på lasarettet i Bollnäs, dels hennes sjukjournaler./Författaren