«Jag kan inte riktigt följa med i tiden», skriver danske Peder Mikkelsen Hölund nyss femtio fyllda i sin dagbok. Året är 1902 och han arbetar som folkskolelärare och kyrkosångare i Assing, en liten by nära Herning på Jylland. De äldsta av hans tio barn och inte minst min morfar Immanuel är på väg in i vuxenåldern och ser inte längre fadern som den självklara auktoriteten. I sin dagbok som sträcker sig från 1897 till en bit in på 1920-talet ger han hela sin bakgrundshistoria och skildrar livets gång och de religions-ideologiska strider som han utkämpar. Åtskilliga dödsfall drabbar familjen och Peders reflektioner över dessa och livet efter döden är både detaljrika och djupt empatiska.
Jag har ägnat tre vintrar åt att tolka och översätta denna min anfaders skrivalster, liksom andra källor och sammanställt till en dansk släktkrönika. Ibland griper världshistorien in i det vardagliga livet, som när Spanska Sjukan året 1919 drabbar familjen skoningslöst ganska precis hundra år före vår tids pandemi. Tysklands invasion av Danmark 9 april 1940 får också dramatiska följder för mina närmaste familjemedlemmar och mig själv.