Vilhelm Ekelund (1880-1949) tillhör en av de stora inom svensk litteratur. Mest känd är han för sin symbolistiska lyrik, men han skrev även en lång rad betydelsefulla essä- och aforismsamlingar. Poetiskt var Ekelund inspirerad av Ola Hansson, som han ansåg vara den mest betydelsefulla poeten i Sverige sedan Erik Johan Stagnelius. 1916 och 1924 beviljades han Samfundet De Nios Stora Pris. Han tilldelades även Frödingstipendiet, Bellmanpriset och Tegnérpriset samt blev 1937 hedersdoktor vid Lunds universitet.

In Candidum (1905), vars latinska titel betyder ”Tillägnad Candidus”, tillkom i Venedig, där Ekelund vistades efter Berlin 1904. En del dikter är skissartade, men i denna cykel finns även utsökta strofer som för tanken till Shelley. Ekelund har en tydlig talang för den fria versen – sällsam melodisk i sitt nyckfulla flöde – och den ovanliga ordföljden har en poetisk och ofta suggestiv verkan.

Till denna nyutgåva har även fogats ett appendix innehållande dikter publicerade i spridda publikationer åren 1901-05.