En av våra viktigaste och mest inflytelserika författare är han, Staffan Söderblom. Och han är det på fler sätt än ett. Född 1947 debuterade han redan 1977 med diktsamlingen Landskapsrum 12, vilken två år senare följdes upp med Siktdjup: oktober. I takt med att hans rykte som poet och essäist ökade arbetade han under flera år som redaktör på Norstedts förlag. År 1996 blev han adjungerad professor och konstnärlig ledare vid Litterär gestaltning i Göteborg. Sedan dess har han haft ett slags inofficiellt mentorskap för en stor del av den yngre svenska författarkåren.

I takt med att hans betydelse för yngre författare blivit allt grundmurat och diskuterat har alldeles för lite sagts om hans egen poesi, trots mängder av utmärkelser och hyllningar. De tre redaktörerna för boken - Gunnar D Hansson, Hans Isaksson och Lotta Lotass - resonerar och frågar om "presumtiva uttolkare har tvekat att ta sig an hans dikter av rädsla för att mäta sig med en av landets främsta läsare?" eller om det är "den omfattande essäistiken som skymmer hans egna dikter?"

Några av landets främsta poeter och prosaister har nu skrivit varsin text om sitt förhållande till Staffan Söderblom och hans författarskap, med betoning på just poesin. Det är en bok som många läsare fått vänta alldeles för länge på. De medverkande författarna är Lars Andersson, Bengt Berg, Stewe Claeson, Sigrid Combüchen, Gunnar D Hansson, Ann Jäderlund, Hans Isaksson, Lotta Lotass, Eva Runefelt, Marie Silkeberg samt Lennart Sjögren.

Utgivna böcker av Staffan Söderblom (urval):

Landskapsrum 12 (1977)
Siktdjup: oktober (1979)
Tjälens dygn (1981)
Vita revir (1983)
Mycket lycklig (1985)
Dikterna (1987)
Andra dikter (1988)
Folkliv (1989)
Folkvalda (med Jan Håkan Dahlström) (1989)
Ursinnet (1991)
Skriva (1991)
Den döde andas (1993)
Röster över vattnet (med Gunnar Brusewitz) (1993)
Harry Martinson (1994)
Diktens tal (1996)
Legohjon åt alltet (med Bengt Emil Johnson) (1998)
Knittlar (2000)
Jag vill vara allt vitt. Läsningar av det ambivalenta; Bengt Berg (2005)
Och jag var länge död. Läsningar av det ambivalenta; Olav H. Hauge (2005)
Och jag var länge död (2006)
Örnarnas rike (foton av Brutus Östling) (2007)
Sa han (2009)