Nu måste det komma något gott ur detta. Så föll orden naturligt när jag fick reda på att rektor för Karolinska Institutet skulle avgå vid midnatt ochatt jag skulle ta över ledningen av ett av världens främsta universitet i universitetets absolut värsta kris, den som kommit att kallas Macchiarini-krisen.   Paolo Macchiarini rekryterades till Karolinska Institutet 2010, en internationell stjärna inom ett medicinskt framtidsområde. Macchiarinis verksamhet kom att ha en avgörande påverkan på Karolinska institutet men inte som det var tänkt när han rekryterades. Hans verksamhet vid Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset kom först och främst att få förödande konsekvenser för ett antal patienter och deras anhöriga. Men min unika insikt och erfarenhet handlar om en annan tid, flera år efter operationerna, då när de brister som omgärdat Macchiarinis verksamhet rullats upp inför öppen ridå och det var uppenbart att det fanns stora problem.

Jag har varit med om en resa, som människa och ledare. Jag har stått mitt i stormen när det blåst som hårdast mot universitetet. Detta är min berättelse om upplevelser, lärdomar och erfarenheter av att leda ett av världens främsta universitet genom dess värsta kris som pågick parallellt med att universitet stod inför en rad andra utmaningar och att lojalt stödja en ny rektor för att slutligen själv falla.    

Karin Dahlman-Wright tillträdde som Karolinska Institutets prorektor i januari 2016 för att sex veckor senare få uppdraget att som vikarierenade rektor leda lärosätet i dess värsta kris efter Macchiariniaffären. Hon lämnade posten som prorektor i september 2019 efter anklagelser om forskningsfusk då hon inte observerat att bilder bytts ut i en forskningsrapport. Hon är idag professor vid KI.