Det finns nästan en miljon hundar i Sverige. En del arbetar, andra tävlar eller ställs ut. Men väldigt många har som sin huvudsakliga uppgift att vara människans bästa vän. Ett hundköp är följaktligen fullt av förväntningar, det lyckliga hundlivet väntar runt hörnet, oavsett om det är campingsemestern, fjällvandringen eller att ha en kompis i knät på krogen. 

Alldeles för ofta pajar drömmen redan innan den börjat och köp- och säljsidorna svämmar över av omplaceringshundar som säljs med halvdana ursäkter när valptidens smekmånader är över. När man har hundar som specialintresse får man ständigt frågor om varför familjens nya kelgris inte beter sig som det var tänkt. Det finns ju ingen barnavårdscentral eller föräldragrupp att ventilera i, och forumen på internet kan ibland snarare vara avskräckande istället för hjälpsamma. I frågorna jag får ligger ofta en frustration – det skulle ju vara ROLIGT att ha hund, vad gör vi för fel? Samtidigt märkte jag tidigt att det som funkat för mig; gå kurser, läsa böcker, engagera mig i klubbar, inte passar alla. Som kursledare fick jag ofta backa när jag började prata för mycket om inlärningspsykologi och nya forskningsrön, de flesta vill ju bara att det ska funka i vardagen. Och gärna bums.  

I det läget är det förstås lätt att förföras av auktoritära tv-coacher som erbjuder enkla lösningar. Men att skapa en hållbar relation till din hund handlar ju inte om beteendekorrigeringar utan om ömsesidighet. Med den här boken vill jag beskriva hur det bästa sättet att få en bästa vän är att vara en, och dela med mig av de tips jag hamstrat på mig under årens lopp.