I "Hallonkyssar i en svart Mercedes" följer du med under huden på en fembarnsmor, då hon i tysthet bestämmer sig för att bli såväl ekonomiskt som själsligt oberoende av maken. Hon tycker sig ha klarat så många påfrestningar på egen hand och fått uppleva sin egen styrka, att hon nu känner sig mogen att klara livet på egen hand.

Långt ifrån allt hon tar sig för kan förklaras av förnuftet, som med jämna mellanrum tycks hamna i en centrifug och komma ut som ett snurrande frågetecken.

I sitt hjärta däremot slutar hon aldrig att bry sig om och se världen med kärlek. Och som i Beppe Wolgers sång, går där en flicka som samlar på stenar, hon har en miljon ... men hon har vuxit till sig och slutat tro på tomtar och troll. Eftersmaken är något bitterljuv och det ljuva i boken står morföräldrarna Uno och Hilma för.

Debutromanen En tur med Cadillac blev 2009 nominerad till Stora läsarpriset som ”Årets debutant” av Bokcirklar.se (Sveriges bibliotekariers blogg).

Många läsare har haft önskemål om en fortsättning till En tur med Cadillac. Nu sex år senare besannas det genom utgivningen av efterföljaren: Hallonkyssar i en svart Mercedes. Den utspelar sig i samma trakter som sin föregångare och lämnar inte läsaren oberörd. Pulsen finns där som i den förra boken och händelserna porträtteras även här med lika delar värme som sorg.

Varligt trär författaren Raili Syvänen de "väna sinnesstämningarna på livets tråd, den sköra, som utan en förvarning tycks kunna gå av när man minst anar. I silke och tjockgrädde lyser minnenas pärlor” mellan raderna.

"När jag skrev ”En tur med Cadillac” var min tanke att endast trycka upp några exemplar till släkt och vänner, men efter kontakt med lektören Jenny Fornell på förlaget B4PRESS och hennes rekommendationer, testade vi att ge ut boken och till min förvåning tog den fart.

En tur med Cadillac finns idag på ett sjuttiotal bibliotek i landet och har därmed nått många läsare. Jag arbetar heltid som gymnasielärare i Göteborgs kommun (Hvitfeldtska gymnasiet) och trivs fantastiskt bra med mitt arbete. Men jag kan också konsten att skärma av mig från jobbet då jag kommer hem. Arbetet med boken ger mig en annan sorts näring, skrivandet för mig långt bort från vardagen."
(Raili Syvänen, 2014)