Detta är en berättelse om hur vansinnets svarta blomma slår rot i en släktkrets och tillåts växa under några generationer. Det är lått att förstå orsaken till schizofreni när man orkat vända sig om och se sanningen. Men det är nästan omöjligt att se orsakerna utifrån, i varje fall inte i miljöer där det mesta ser ut att vara tämligen normalt. Och de går inte att se vid det korta mötet mellan läkare och patient, en situation som kallats ”det hopplösa mötet”. Författaren hävdar att detta problem - den så kallade psykiska sjukdomen - inte är medicinskt, det är större än så. Och det finns knappast någon hjälp. Den här boken vill inte vara någon tröst, den vill bara visa hur det kan gå till. Och ingen behöver känna sig skyldig - den som aldrig blev omhändertagen kan heller inte ta hand om egna barn. Vi behöver alla hjälp in i livet. Några av oss fick inte det. Berättelsen är till stora delar självbiografisk.