I Gustaf Frödings debut, diktsamlingen Gitarr och dragharmonika (1891), återfinns lättsamma värmlandslåtar, fin de siècle-präglade livsåskådnings- och problemdikter, landskapsskildringar, porträttdikter, pastischer m.m.

Redan i den första värmländska låten, “En hög visa”, ger Fröding prov på sin friskhet och humor, sin lätt raljanta ton, förankringen i hembygden, tillika brytningen mellan det hemtamt provinsiella och det exotiskt fjärran...

Persongalleriet i de värmländska låtarna består både av herrskapsfolk och allmoge. Flertalet av dessa dikter bildar porträtt av typiska eller udda gestalter från hembygden. Även i övrigt innehåller volymen ett stort antal porträttdikter som omväxlande föreställer verkliga historiska personer, myt- och sagofigurer och fritt uppdiktade gestalter. Samlingen avslutas med “En fattig munk från Skara”, som allmänt uppfattats som ett självporträtt i historisk förklädnad.