Apotekarutbildningen var länge hantverksmässigt inriktad och modern forskning tillkom först runt 1960. En förskjutning i utbildningen skedde från botanik till kemi och farmakologi och senare med alltmer inslag av samhällsaspekter. Påfallande många medverkande i denna antologi är de första akademikerna i släkten. Bortsett från tidigare generationers studieresor till främst Tyskland var flera också först med att ge sig ut i världen. Sällan hade de några planerade karriärer, men kom i flera fall att bli pionjärer inom sina verksamhetsområden. Den arbetsinsats, som många av dem lade ner på sina examina och sitt yrkesliv är idag ovanlig. Nihile sine labore!

Under seklet försvann tillverkningen från apoteken och fabriksförpackade läkemedel fyllde hyllorna. Allt fler apotekare kom att ägna sig åt forskning, information och frågor kring läkemedels användning. De blev läkemedelsexperter. Antologin består av 14 apotekares minnen från denna tid. Författarna berättar om sin bakgrund, sina intressen och inspiratörer samt tillfälligheter som styrt deras liv. Bidragen är en blandning av intervjuer, nyskrivna texter och resuméer av självbiografier.