Bilden av gravskicket i östra Svealand under perioden 1000–300 f Kr har komplicerats avsevärt de senaste decennierna, genom en intensiv materialtillväxt. Paradoxalt nog innebär materialtillväxten en alltmer uppmärksammad avsaknad av material – avsaknad av de döda som vi förväntar oss ska finnas i konstruktioner vi uppfattar som gravar. I denna studie analyseras variation i byggandet av stenkonstruktioner och i hanteringen av brända ben och andra material på två fallstudielokaler i Södermanland: Rogsta i Tystberga socken och Påljungshage i Helgona socken. Studien tar sin utgångspunkt i en relationell arkeologi, med fokus på performativitet och formationsprocesser. Genom detaljerade analyser av stenkonstruktioner och depositioner visas resultat som indikerar att meningsinnehållet i både konstruktioner och brända ben transformerats genom fortsatta handlingar, efter konstruktionernas byggande och efter deponeringen av benen på ”gravfälten”. Anna Röst (f. 1977) är arkeolog med särskilt intresse för bronsålder, arkeologisk teori och kulturarvsfrågor. Fragmenterade platser, ting och människor är hennes doktorsavhandling. Detta är en doktorsavhandling i arkeologi vid Stockholms universitet 2016.