Sommaren 2015 ville jag skapa en syntes mellan form och innehåll. Enomdan blev till.Julistarten var inte tänkt att bli något mer än en övning. Jag tecknade och kommenterade det jag gjorde på Instagram under namnet Kalvangen. Det jag berättade eller funderade kring kommer ofta från Västergötlands skogar och Hallands stränder. Det spretade lika mycket som mitt inre liv men tvingades kokas samman i det antal tecken som Instagram tillät. Sociala medier blev en kanal. Jag skrev till någon och det blev alltmer intressant att till en tänkt vän formulera det jag bara anade.Lyfta fram grumliga associationer i ljuset och ibland låta dem spricka som de troll de är men ibland vikas som pappersvalör. Det är viktigt att någon kan se de pappersvalör man viker. Kanske viker man då lite mer omsorgsfullt. Ibland singlar en av mina svalor tillbaks genom det tänkta köksfönstret och någon har på vingen klottrat ett ord eller en tanke. Det betyder allt. Jag formulerade mig för någon och bilderna och orden gav metaforer och associationer inom en tydlig ram av ett begränsat antal tecken. Det uppstod någon sorts form. Krocken mellan bilder och ord skapar nya tankar och överraskar mig. Sokrates hyllade den reflekterande människor med frågor utan svar. För mig har det blivit allt viktigare att med bilder och ord formulera det jag ännu bara anar. Att materialisera aningen. Jag hoppas det kan inspirera dig att göra detsamma.