ABSTRAKT Syftet med föreliggande studie är att ge en samlad bild av läkarsekreterarens arbete med medicinsk dokumentation i historiskt perspektiv samt att skapa förståelse för att journalskrivning är en vacker konst, som nästan fallit i glömska. Läkarsekreterarna tillkom för att sjukhusen skulle skapa vård och kvalitet för så många patienter som möjligt och de första läkarsekreterarna anställdes i början av 1920-talet för att avlasta läkarna med det expeditionella rutinarbetet samt journalskrivning. Den nya yrkesrollen etablerades och läkarsekreteraren blev ett begrepp. Framstegen medför en optimism bland läkarsekreterarna vars anseende och självsyn ökar. Läkarsekreterarens arbetsuppgifter på 1950-talet och fram till 1990-talet var relativt likartade. Den väsentliga skillnaden är hur arbetsuppgifterna utförs. Studien visar vilken enorm genomslagskraft den tekniska utvecklingen fått; i läkarsekreterarens arbetsvärld är det maskinell utrustning som främst utvecklats. 1970-talet kännetecknas främst av en arbetsorganisation där läkarsekreterarna nästan enbart arbetar med journalutskrift efter diktafon i en s k “Skrivcentral”. Patientkontakten var borta utom för dem som satt i receptionen. En omorganisation till decentralisering under 1980-talet öppnade möjligheter för läkarsekreterarna att integreras i arbetet kring patienten. Läkarsekreterarna upplever det positivt att ingå i vårdlaget och på så sätt få fungera som “spindeln i nätet”. En stark brytningstid råder i mitten av 1980-talet, när sjukvården står inför införandet av integrerade datorsystem och datorjournal, och den medicinska dokumentationen förändras med därtill hörande arbetsuppgifter, och ett förändrat arbetsinnehåll för läkarsekreterarna. Allt mer varierande arbetsuppgifter och mer avancerade uppgifter börjar tona fram under 1990-talet.. Studien visar en förändring mot en tydligare och självständigare yrkesroll. Under 1980- och 1990-talen förändrades de ekonomiska och personella förutsättningarna inom hälso- och sjukvården. Den totala bemanningen inom sjukvården reducerades. Denna fas kännetecknas främst av att den medicinska dokumentationen började att föras över på läkarna och ett flertal administrativa arbetsuppgifter lades på vårdpersonalen, arbetsuppgifter som tidigare skötts av läkarsekreterare. Utbildningen till läkarsekreterare har fördjupats och uppdaterats över tid. I studien kan man se en koppling mellan läkarsekreterarens specialkunskaper i medicinsk dokumentation och kvaliteten på den medicinska dokumentationen. Upplevelsen som specialist i medicinsk dokumentation kan sägas vara stark. Att dra någon säker slutsats av resultatet av studien går inte men studien kan tillföra ny kunskap om läkarsekreterarens arbete med medicinsk dokumentation och förmedla en ökad kunskap om läkarsekreterarens ansvarsområde.